Livet som fotograf - Prisbelönta Martina Wärenfeldt | Profoto

Livet som fotograf - Prisbelönta Martina Wärenfeldt

27 maj, 2019

Av: Rebecca Ahremark

Som många barn hade Martina Wärenfeldt stora drömmar. Hon ville bli konstnär och måla tavlor som hela världen skulle se. Ganska snabbt insåg hon att hon inte hade rätt talang för att måla, och drömmen slocknade lika snabbt som den tänts. När hon fick en kamera i studentpresent och insåg att hon kunde ”måla” med sina bilder i stället för med pensel var det som att hon hade hittat hem igen. Sedan 22 år tillbaka driver nu Martina sin framgångsrika verksamhet med en studio i Växjö, och växlar mellan privatkunder och företag.

Kan du berätta hur hela din karriär inom fotografi började?

Efter gymnasiet drog jag till USA för att jobba som nanny. Jag blev kvar ett par år, började plugga fotografi i Los Angeles och det kändes som att jag verkligen hade hittat min grej. Som student var pengar en bristvara och snabbt fick kameran hjälpa till att betala räkningarna. I LA umgicks jag dessutom med många aspirerande modeller och skådespelare som jag upptäckte behövde bilder. Redan under andra terminen hade jag därför börjat jobba som fotograf. När jag sedan flyttade hem till Sverige 1997 snubblade jag över min första lokal och startade Mstudio sex månader efter hemkomst. Sedan var karriären i full blomstring.

Har du någon specifik nisch eller gör du det mesta som fotograf?

Min nisch har alltid varit människor, men jag fotograferar både företag och privatpersoner. Den blandningen funkar väldigt bra för mig då jag föredrar variation och inte gillar rutiner särskilt mycket. På företagssidan gör jag det mesta: porträttuppdrag, personalbilder, årsredovisningar, verksamhetsberättelser, reklambilder, tidningsartiklar med mera.

På privatsidan gör jag nyföddfotograferingar, familjebilder, barnporträtt och på senare tid har mina konstporträtt blivit en allt viktigare del, vilket är väldigt roligt.

Det finns väldigt många fotografer som inriktar sig på just porträtt. På vilket sätt skulle du säga att dina bilder skiljer sig från andras?

Jag tror att mitt sätt att jobba med människan framför kameran kan skilja sig åt från andra. Jag har gott om energi och är nog som en passionerad koreograf där jag vill få ut det bästa ur min kund. Och jag är lite enveten och kan pusha om det behövs. På företagssidan är jag bra på att få den som inte är bekväm att ändå se avslappnad ut och på porträttsidan tror jag det är mina konstporträtt som verkligen skiljer sig. Plus att jag faktiskt alltid redigerar mina bilder inom båda inriktningarna.

Vilket är ditt bästa recept för att få någon att slappna av framför kameran?

Först och främst att förklara lite hur jag tänker och vad jag vill att dom ska göra innan de ställer sig framför kameran. De där två-tre minuterna jag tar innan är guld värda sedan. Jag är också framme och visar med mig själv hur jag vill de ska stå/sitta/agera. Jag skulle nog säga att jag är en väldigt engagerad fotograf.

Sen gäller det att se personen framför sig och att känna in om den är helt avslappnad (väldigt sällan är det så), om den är stressad, känner lätt obehag eller är riktigt riktigt obekväm. Då får jag hantera fotograferingen olika beroende på personen så jag tror jag har utvecklat en bra fingertoppskänsla där.

Har ditt sätt att fotografera ändrats mycket under de år du varit aktiv?

My God! Jag har utvecklats väldigt mycket. Om man ser tillbaka på hur det hela började så har utvecklingen varit enorm. Mycket såklart på grund av den digitala tekniken, men även sättet att tänka kring bilder har utvecklats väldigt mycket. I början var det ganska stela poseringar, idag ska man helst få till en avslappnad och naturlig stil även om jag som fotograf regisserar och coachar mina kunder en hel del.

Jag har också slutit cirkeln till min barndom de senare åren - med mina konstporträtt som redigeras väldigt målande. Dessa binder ihop mitt fotograferande med mina konstnärsdrömmar och håller min passion för jobbet högst levande.

Låt oss prata lite teknik och ljussättning. Har du alltid fotograferat med blixt? Om inte, hur kom du in på att du behövde lära dig det?

Utbildningen jag gick i LA var en gedigen fotoutbildning där vi lärde oss mycket grundläggande inom yrket. Jag älskade verkligen inte blixtarna från början, och förstod inte hur allt hängde ihop rent fysiskt. Det var först när jag flyttade tillbaka till Sverige och började fotografera mer eller mindre heltid i studio som jag insåg att jag verkligen var tvungen att lära mig ljus för att kunna få det resultat jag var ute efter.

Att titta mycket hur andra fotografer gör och försöka klura ut hur de har ljussatt har hjälpt mig att få en extra push att utvecklas med mina blixtar. Jag har övat och testat mycket, gått workshops och läst på för att få inspiration och kunskap.

Vad gjorde du för misstag i början när du började med ljussättning? Eller kände du att du kunde allt direkt från början?

Nej, det har varit en resa för mig att hantera ljus då det inte kommer helt naturligt. I började använde jag alltid direktljus som antingen blev för platt eller för hårt. När jag lärde mig att låta ljuset ”svepa” förbi blev det ett nytt sätt att tänka. Och nu när det gäller mina fine-art-bilder är det jätteviktigt att jag har kontroll att skapa det ljus jag vill ha just då för den specifika looken jag skapar. Jag är inte beroende av dagsljus eller tidpunkt för mitt skapande.

Hur föll valet på den utrustning du har i dag? Vilka aspekter har varit viktiga för dig som fick dig att investera i utrustning från Profoto?

Jag är sjukt oteknisk av mig egentligen och har från början insett värdet av högkvalitativa produkter som håller vad de lovar. Jag har dessutom haft en väldigt duktig säljare vid min sida i över 20 år som gett mig vägledning i de bäst lämpade produkterna för mig. Jag har aldrig ångrat mina investeringar i Profotos produkter.

Många är nog nyfikna på vad är det för utrustning du äger?

I och med att jag varit verksam i så många år har jag hunnit samla på mig en hel del prylar, alltifrån Profoto D4 2400 Ws, D1 500 Ws, B1 500 AirTTL till kamerablixten A1. Jag har även en rad av olika ljusformare, alltifrån softboxar (Octa, Strip, rektangulära) till Beauty Dishes. Mina favoriter är 5 Foot Octan, mina striplights och RFi softboxarna i storlek 3x4.

Sen äger jag två Canon 5d Mark III, diverse objektiv där favoriterna i studion är 24-70 och min 85:a. Utomhus är det 70-200 och min Sigma art 35.

Jobbar du oftast med ett eller flera ljus?

Helst arbetar jag oftast med tre ljus eller fler. Huvudljuset är ofta en Octa eller större softbox eller ibland en strip. Nummer två har jag oftast endast som ett svagt fill-ljus (med en softbox eller reflexskärm) och tredje ljuset är oftast för att lysa upp bakgrunden (med en reflektor med raster på). Ibland går jag även så långt att jag har fem ljus på vissa företagsporträtt, allt beror på vilken look jag är ute efter.

Du har både deltagit och vunnit i en hel del prestigefyllda tävlingar. Kan du berätta lite om dem?

Tävlandet började för jag ville starta med workshops och tänkte jag skulle kolla om jag höll måttet nationellt och ställde därför upp i Porträttfotografernas SM. Det gick över förväntan och jag fick blodad tand. Efter det har jag ställt upp i flertalet internationella tävlingar med goda resultat. Min topp nådde jag när jag tog årets 1:a plats för barnporträtt i WPPIs digitala tävling.

Har det haft en betydelse i din karriär att du vunnit priser eller är det mer en kul grej?

Det har en stor betydelse för att stärka mitt varumärke. Det ger mig bra PR både lokalt och nationellt, och till och med fått PR internationellt i vissa kretsar. Och i vissa delar av mitt företagande har det betydelse att jag är en prisvinnande fotograf. Men här hemma väljer nog de flesta mig för att de ser och gillar det jag gör, att de känner ett starkt förtroende att jag kan leverera en vacker kvalitetsprodukt.

Fotografyrket har inte bara varit guld och gröna skogar, utan du drog även en viktig lärdom i början av din karriär. Vad var det som hände egentligen?

I min tidiga karriär när jag fortfarande bodde i LA hade jag fått in en fot i musikindustrin. Många av mina vänner jobbade som stylister och hade vuxit upp i de lite tuffare områderna och var nära vänner med artister som Dr Dre och Tupac. När de gjorde jobb för musikvideos fick jag ibland följa med och fotograferade då dokumentära bilder på artister och stylister som de senare köpte.

En dag fick jag veta att jag skulle få träffa och fotografera Tupac i samband med en videoinspelning. Min kompis var nära vän med honom och hade berättat om sin svenska kompis som var fotograf. Men när jag fick meddelandet om att vi skulle fotografera inom ett par dagar var jag helt slutkörd efter en tuff tid i skolan och med jobb så jag orkade inte.

Jag struntade i att dyka upp och körde en vit lögn till Jennifer när hon ringde och frågade var jag hade varit. Allt var dock lugnt, för en ny plåtning var bokad bara två veckor senare. Tyvärr drog Tupac till Vegas samma fredagskväll. Under lördagen blev han skjuten och dog av sina skador. Hade jag gjort plåtningen hade jag varit den sista personen i världen att ha professionella bilder på Tupac.

Hur kändes det när du insåg att du gått miste om världens chans?

Ja, alltså nu har det gått så lång tid att jag kan skratta åt eländet, men då var jag ganska förkrossad. Jag hade nog förmodligen kunnat sälja de bilderna än idag och tjänat massa pengar på det. Så min viktigaste lärdom blev att man ska alltid fånga möjligheterna när de ges och absolut inte banga för att man är lite trött.

Sist men inte minst, hur redigerar du dina bilder - har du något hemligt recept du kan dela med dig av?

Jag redigerar mina fine art-porträtt ganska mycket. Först jobbar jag med hudretusch och snyggar till kläder och bakgrunden. Därefter jobbar jag med Dodge and Burn för att förstärka den målande effekten. Oftast lägger jag därefter på textur, som jag antingen köper på nätet eller skapar själv. Avslutningsvis brukar jag gå in på Alienskin (Exposure) och får fram en filmkänsla och en tonalitet jag vill ha. 

För att säga hej eller se mer av Martinas bilder, besök hennes hemsida eller Instagram

Av: Rebecca Ahremark

Produkter som används i artikeln

Profoto B1X

Favoriten för fotografering på location
Från 19 800 kr

Profoto D1

Den beprövade och hållbara blixten som alltid levererar
Från 10 750 kr

Profoto A1

Världens minsta studioblixt
Från 7 990 kr

RFi Softbox Octa

Perfekt för smickrande porträtt
Från 2 495 kr

RFi Softbox Rectangular

En populär och mångsidig softbox
Från 1 195 kr

Softlight Reflector White

Vår klassiska mjukljusreflektor
Från 3 995 kr