Tom och Anders sätter natur och vilda djur i fokus med Profoto och Manfrotto

18 november, 2018

Av: Steven Hanratty

Ibland måste man ge sig i kast med skygga djur, kringsmygande rovdjur och fotografering mitt i natten för att skapa riktigt minnesvärda naturbilder.

Långt söderut i Afrika, alldeles norr om Sydafrika, ligger landet Botswana. Fotografen Tom Svensson och Profotos egen Anders Hannola har rest hit för att fotografera naturen och det vilda djurlivet. Ett djurliv som på samma gång är vackert och dödligt farligt. Eftersom grässlätterna och savannerna är fyllda av impalor (som är en sorts antiloper), zebror och boskap, finns här även gott om mer blodtörstiga djur som strövar fritt omkring. I de vidsträckta, vackra vyerna finns utan tvekan en fläkt av fara.

Tom har tillbringat mycket tid i Afrika och han vill inte kalla sig naturfotograf eller djurfotograf, utan i stället bevarandefotograf. ”Jag vill skapa bilder som visar djuren i deras naturliga miljö, fotografier som berör människor och som förhoppningsvis får dem att vilja göra en insats – att ändra på saker och ting.”

Fotograferingen: Impalorna dyker upp … till slut

Skulle man sammanfatta hela fotojobbet i ett enda ord, så blir det ordet ”tålamod”. Djuren är nämligen oerhört försiktiga och skygga av sig – här kan en enda felaktig rörelse göra att de plötsligt blir en förbipasserande leopards lunch. Så om de ser något som avviker från det normala vågar de sig inte närmare, vilket kan innebära vissa problem när man ska försöka fotografera dem. Från det ögonblick som kameran och Profoto A1-blixten var på plats och fram till dess att den första bilden av impalornas besök vid vattenhålet togs, tog det av den anledningen … en vecka!

Teamet placerade kameran på den motsatta kanten av vattenhålet mot där Tom tidigare hade sett impalor närma sig för att dricka. Det rejäla stativet Joby GorillaPod 5K användes för att hålla kameran stilla och stabil. Samtidigt ställde Anders en Profoto A1 på ett litet stativ till vänster om där Tom förväntade sig att djuren skulle vara – med ett orangefärgat färgfilter för att få lite värme i impalornas päls och för att kompensera för solen som skulle stå bakom dem. Och eftersom ljuset hela tiden skiftade, valde Tom att fota med TTL.

Tom väntade i ett gömställe en liten bit bort från vattenhålet, varifrån han skulle utlösa kameran och blixten. Där stod han sedan fem timmar om dagen. Och väntade. Och väntade. Och väntade.

Till slut hade impalorna vant sig vid fotoutrustningen vid vattenhålet. När det blev naturligt för dem att utrustningen skulle finnas där – den fanns ju trots allt där både i går och i förrgår – så började de lättskrämda djuren våga sig närmare. Den långa väntan lönade sig och Tom kunde ta sin första bild.

Och han blev imponerad av vad han såg. ”Den typ av blixt som jag är van vid sedan tidigare har ett ljus som är alldeles för påträngande, det känns inte naturligt. Men A1 är inte alls lik en vanlig blixt, här blir ljuset fullständigt naturligt.”

Natten faller i Botswana

Att fotografera på natten är mycket mer komplicerat, särskilt för de bilder som Tom hade tänkt ut och planerat. Han ville fotografera såväl en hyena som en leopard på natten med båda djuren perfekt ljussatta, och med stjärnorna på himlen fortfarande skarpa. I det här läget känns det rätt naturligt att satsa på en dubbelexponering – en exponering för djuret och en för stjärnorna och sedan kombinerar man dem – eller hur? Fel. Tom ville få med allt i en och samma exponering.

Tom valde att fota i manuellt läge med en bländare på 5,6 och en exponeringstid på 20 sekunder, för att få stjärnorna så skarpa som möjligt. En längre exponering skulle göra att stjärnorna slutade vara punkter av ljus och i stället blev korta linjer på natthimlen, på grund av jordens rotation.

Att fånga det vackra och dödligt farliga

När hyenan skulle fotograferas monterade Anders A1-blixten högt uppe i ett träd, till vänster om kameran, för att få ljuset på hyenan att kännas som mjukt månsken. A1 ställdes in på en låg effekt. ”När de flesta fotografer pratar om blixtar vill de ha högre effekt, de vill alltid ha högre och högre effekt”, berättar Tom. ”För mig är det precis tvärtom. För att skapa de här bilderna behövde jag en blixt där det gick att sänka effekten till en så pass låg nivå att ljuset blev mycket diskret – och A1 lät mig göra precis det.”

Så blixten sattes till manuellt läge, på en låg effekt. Resultatet blev ett blixtljus som var så snabbt och mjukt att djuret knappast märkte det – och ska vi vara helt ärliga vill nog ingen ha med ett ilsket rovdjur att göra – men det fanns ändå tillräckligt med naturligt mjukt ljus för att ljussätta hyenan perfekt i mörkret.

Tom tog bilden av leoparden på ett liknande sätt. Precis som för fotot på hyenan, monterade han kameran på en Joby GorillaPod med benen utspretade i sanden för att bära upp vikten. Återigen ville han fotografera i porträttformat, så han behövde vara säker på att stativet skulle kunna hålla kameran stadigt på plats i 90 graders vinkel, precis som det hade gjort för bilden på hyenan. Den här gången stod A1-blixten på marken till vänster om kameran på ett litet Manfrotto PIXI-stativ, även nu inställd på en låg effekt för att få ljuset på leoparden att kännas så mjukt som möjligt när den hukade sig ned för att dricka.

Den största svårigheten under fotograferingen var, för båda djuren, inställningen av skärpan.

”Djur är inte som fotomodeller. Du kan inte be dem att ställa upp sig ett ögonblick medan du kollar skärpan. I stället måste du använda en kombination av erfarenhet och tur.” Erfarenheten kan vara att veta att rovdjur ofta håller sina huvuden nära marken för att få vittring på andra djur, att du måste ställa in skärpan på huvudet så att det blir skarpt och att du med en stor portion tur (och lite kreativt placerat kött) kan få djuret att komma in från rätt riktning.

Återigen började väntan i ett närbeläget gömställe – där den enda komplikationen var att batterierna behövde bytas en gång varje natt, eftersom all utrustning var i standby-läge.

Att lita på utrustningen

Rovdjur strövar över stora avstånd i jakten på föda och det tog åtta nätter att fånga bilden på hyenan och elva nätter innan leopardens huvud bröt den väntande laserstrålen, som i sin tur utlöste både kameran och blixten. Det är en lång tid att vänta och man måste ha stort förtroende för utrustningen. Man måste kunna lita på att allt fungerar som det ska och fungerar omedelbart – i annat fall står man där helt utan lön för mödan.

Allt fungerade helt perfekt och teamet lämnade Botswana med tre fantastiska bilder efter ett mycket minnesvärt fotojobb. Tom var särskilt nöjd över att de hade lyckats fånga bilden av den gäckande hyenan på natten. Manfrotto-blixtstativen var väldigt anpassningsbara och höll samtidigt utrustningen helt stabilt på plats, medan Profoto A1 levererade en ljuskvalitet som Tom aldrig tidigare hade upplevt med någon annan blixt.

”Med A1 har Profoto öppnat en dörr till nattens värld som jag inte trodde var möjlig – nu kan jag tänka ut bilder som jag aldrig hade vågat mig på tidigare. Det går bara att dra en enda slutsats – om man som naturfotograf ska köpa en blixt så är det Profoto A1 som gäller.”

Av: Steven Hanratty

Använda produkter i denna berättelse

Kampanj

Profoto A1

Världens minsta studioblixt
Från 9 950 kr

Gel Kit

Montera på Profoto A1 för omedelbar färgkorrigering
Från 1 100 kr

Air Remote TTL

Ansluter din AirTTL-ljuskälla trådlöst till din kamera
Från 3 725 kr